Konventionell bomullsodling medför många utmaningar och risker när det gäller färskvattensresurser, påverkan på ekosystem och social stabilitet.

Miljömässiga risker

Stora doser insekticider, pesticider och herbicider

Bomull odlas mest och främst i så kallade monokulturer med mycket kemikalie-intensiva grödor.

Världens bomullsproduktion står för:

  • 16–24 % av all försäljning av insekticider,
  • 11 % av all försäljning av pesticider, och
  • 6,8 % av all försäljning av herbicider.

För att omsätta detta i praktiska mått: för att producera 1 kilo konventionell bomull går det åt ca 1 kilo kemikalier.

Mängderna och användningen av alla dessa kemikalier har ofta stor inverkan på miljön och de arbetare som sysslar med bomullsodlingen.

Utmanar ekosystemen

Dessutom utsätts omkringliggande ekosystem för stora doser insekticider, pesticider och herbicider som spolas ut via den odlade jorden, och som förgiftar vattendrag och grundvatten.

Andra utmaningar är:

  • dels att skadedjur ofta utvecklar resistens mot de pesticider som används regelbundet,
  • dels att alla dessa kemikalier inte bara eliminerar skadedjur utan även naturligt förekommande biologiska fiender.

Dessa störningar i ekosystemen reducerar markant den biologiska mångfalden och kan resultera i att skadedjur som tidigare inte var så viktiga/skadliga nu blir ett större problem.

Detta är vad som sker i bland annat Kina idag.

Genetisk manipulering

Genetiskt modifierad (GMO) bomull växer på ca 25 miljoner hektar runt om i världen.

De största producenterna av GMO-bomull är Indien, USA, Kina och Pakistan:

  • År 2011 odlade Indien 10,6 miljoner hektar med GMO-bomull.
  • Detta medan USA odlade 4,0 miljoner hektar med GMO-bomull, Kina 3,9 miljoner hektar och Pakistan 2,6 miljoner hektar.
  • År 2014 var 96 % av all bomull i USA genetiskt modifierad, och 95 % av all bomull i Indien var genetiskt modifierad.

De stora bomullsproducerande länderna odlar signifikanta delar av sina bomullsfält med GMO-varianter av bomull som är resistenta mot vissa skadedjur, och/eller toleranta mot vissa herbicider.

Påverkan på vatten och vattensystem

En av flera utmaningar i samband med odling och produktion av bomull och bomullsprodukter är vattenåtgången.

Bomull odlas huvudsakligen i tropiska och subtropiska regioner och eftersom odlingen ofta sker i torra områden där sötvatten är en bristvara krävs konstbevattning av stora arealer.

Bomull är tillsammans med ris, socker och vete en av de mest vattenkrävande grödorna.

Stora mängder vatten

När bomull odlas konventionellt går det år stora stora mängder vatten för konstbevattning: så mycket som

  • 20 000–29 000 liter vatten kan behövas för att producera 1 kilo bomull,
  • 8 000 liter vatten för att göra ett par jeans, och
  • 1 500–2 700 liter vatten för att tillverka en vanlig T-shirt.

73 % av all bomull växer på konstbevattnad mark.

Dessutom används stora mängder vatten i samband med tvätt, blekning med mera i samband med framställning av bomullskläder.

Detta orsakar jordsalinisering, speciellt i torra områden.

Jordsalinisering innebär att salt stiger upp till ytan ur den vattendränkta jorden, och på så sätt försämrar jordens fertilitet.

Naturliga vattenflöden påverkas

Bomull är en av de mest ”törstiga” grödorna i världen.

Många bomullsregioner ligger i områden där floder samlar upp sitt vatten.

Det inkluderar odlingsområden som ligger i närheten av Indus River i Pakistan, Murray-Darling-bäckenet i Australien och Rio Grande i USA och Mexiko.

Konventionell bomullsodling använder stor mängder vatten och pesticider, och har bland annat förstört storskaliga ekovattensystem i centrala och södra Asien.

Detta inkluderar:

  • Uppdelningen av hela floder till jättelika konstbevattningskanaler har lett till en stegvis uttorkning av Aralsjön och har försämrat hälsan och levnadsvillkoren för de människor som bor där. Aralsjön är en av det största insjöarna i världen.
  • Exempelvis Indus River Valley i Pakistan ingår i ett av världens största konstbevattningssystem. Det beräknas att 60 % av allt vatten som ingår i konstbevattningssystem i centrala och södra Asien förloras innan det når bomullsfälten på grund av dålig infrastruktur.

Detta gör att på många platser lider människor allvarlig brist på rent dricksvatten.

OBS! Kom ihåg att ekologisk bomullsproduktion använder 70–90 % mindre vatten än konventionell bomullsproduktion.

Klimatpåverkan

Bomullsproduktion påverkar klimatet på flera sätt, bland annat genom att:

  • De industriella gödningsmedel som produceras för bland annat användning inom bomullsodling tar stora energiresurser i anspråk (1,5 % av hela världens totala energikonsumption).
  • Dessutom frisläpper denna produktion stora mängder koldioxid.
  • Den stora användningen av nitrater inom jordbruket bildar stora halter lustgas. Lustgasen är 300 gånger mer destruktiv än koldioxid när det gäller den globala uppvärmningen.
  • Jorden är en viktig lagringsplats för grundämnet kol. När våra jordar degraderas reduceras deras kapacitet att hålla och lagra kol. Detta bidrar till växthuseffekten.

Sociala risker

Sociala risker med konventionell bomullsproduktion innebär främst att brukare, främst för små jordbrukare i utvecklingsländer ställs inför en rad utmaningar.

Många små jordbrukare i far illa eller dör på grund av otillräcklig utrustning och/eller kunskap om hur man hanterar pesticider på rätt sätt.

Sjukdomar, stigande eller redan höga medicinska kostnader och oförmåga att arbeta är allvarliga konsekvenser hos drabbade familjer.

Monokulturer av bomull

Det höga användandet av kemiska gödningsmedel och pesticider i monokulturer orsakar degradering av odlingsmarken.

Detta reducerar näringsinnehållet i jorden och dess förmåga att hålla kvar vatten.

Konsekvensen av detta är att jordbrukaren får sämre och sämre avkastning av sin odling och måste öka sina produktionskostnader och det han eller hon avsätter och sätter in i produktionen.

Resistensen hos vissa skadedjur och tillkomsten av nya skadedjur förstärker problemen.

Pengafällan

För att kunna driva sitt jordbruk och betala för ökande kostnader måste små jordbrukare ofta låna pengar.

Detta sker antingen från banken eller från bomullsuppköpare.

På grund av lägre avkastning (prispress), mindre skördar och lägre marknadspriser blir bondens inkomst från hans bomullsodling ofta lägre än vad han behöver investera för att driva sitt bomullsjordbruk.

Detta driver många jordbrukare in i svårlösta skuldsituationer.

Dessutom är bomull en så kallad kontantgröda, och bomullsjordbrukare är i hög grad beroende både av det regelbundna kassaflödet, och hur världsmarknaden och dess priser sköter sig.

Att bara odla bomull reducerar familjens säkerhet när det gäller livsmedel och mat, då andra grödor som kan säkerställa livsmedelstillgången ofta utesluts.

Detta förstärks i regioner med ostabila klimatförutsättningar då dåliga år kan sätta familjen i en situation utan tillräckligt med pengar att köpa mat för.


Referenser